The Case for Trump … av Någon som vill att han ska förlora

https://nytimes.com/opinion/columnists/donald-trump-election

Du kan inte besegra en motståndare om du vägrar förstå vad som gör honom formidabel. Århundradets utan tvekan viktigaste geopolitiska faktum är massinvandringen av människor från söder till norr och öster till väster, vilket orsakar tektoniska demografiska, kulturella, ekonomiska och i slutändan politiska förändringar. Trump förstod detta från starten av sin presidentkandidatur 2015, samma år som Europa överväldigades av en i stort sett okontrollerad migration från Mellanöstern och Afrika. Som han sa året därpå, "En nation utan gränser är inte en nation alls. Vi måste ha en vägg. Rättsstaten spelar roll!” Många av Trumps motståndare vägrar att se praktiskt taget okontrollerad migration som ett problem för västvärlden överhuvudtaget. En del av dem ser det som en möjlighet att visa sin humanitarism. Andra ser det som en outtömlig källa till billig arbetskraft. De har också för vana att fördöma dem som inte håller med dem som rasister. Men att upprätthålla kontroll vid gränsen – oavsett om det är genom en mur, ett staket eller någon annan mekanism – är inte rasism. Det är ett grundläggande krav på statskap och folkskap, som varje nation har en skyldighet att skydda och vårda. Först nu, när konsekvenserna av Bidens bristfälliga inställning till…   massmigration har blivit deprimerande uppenbara på trottoarerna och i skyddsrum och offentliga skolor i liberala städer som New York och Chicago, börjar Trumps motståndare i denna fråga inse poängen. Det andra stora som Trump fick rätt handlade om den breda riktningen av landet. Trump red en våg av pessimism till Vita huset – pessimism som hans belackare inte delade eftersom han talade om och till ett Amerika som de antingen inte såg eller bara förstod som en karikatyr. Men precis som i år, när liberala eliter insisterar på att det går bra samtidigt som en överväldigande majoritet av amerikaner säger att de inte är det, fångade Trumps föga smickrande syn stämningen i landet. När det gäller utrikespolitik är det värt att fråga sig: Känner sig världen säkrare under Biden – med Rysslands invasion av Ukraina, Hamas och Hizbollahs angrepp på Israel, Houthi-angrepp på sjöfart i internationellt vatten, det kinesiska öppna hotet att invadera Taiwan – än vad det gjorde under Trumf? Trump må ha genererat mycket oväsen, men hans galna prat och oförutsägbarhet verkade hålla USA:s motståndare på sin vakt och ur balans på ett sätt som Bidens instinktiva försiktighet och svaga sätt helt enkelt inte gör.